>

Kokopelli

Det är såhär dom ser ut! Söt va?

Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

no skwl

Jag var inte i skolan idag för jag var sjuk.
Undrar om jag kan bli frisk på 9 timmar så att jag kan gå i skolan imorgon?
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

en nörds önskelista

Kära Tomten, detta är vad jag önskar mig:





Postad i: dröm Kommentarer (0)

Inget skolatt idag.

För jag är sjuk.
Förkyld.
Det är jobbigt.
Men jag har fått ceriserosa tabletter som ska hjälpa.

Och så dricker jag Gatorade.

Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

igår då?

Igår kväll var vi på ett ställe i Ruidoso, 1,5h härifrån, som heter "Flying J".
Vi åkte dit hela familjen+en tvåårig söt liten JJ, som vi barnvakt:ade.

På Flying J såg vi först ett kort skådespel, några "cowboys", lite pangpang och sheriffande och så.
Efter det gick Jag och Veronica och kollade i souvenirshoppen,
jag köpte en jättesöt liten drömask med en kokopelli (nån liten söt figur som
spelar flöjt och som har med mytologi och indianer att göra, eller något sånt) på.

Jag ska skriva ner en dröm jag har på ett litet papper, och lägga pappret 
i asken. Varje kväll ska jag läsa lappen och tänka på vad jag har skrivit, innan jag somnar. 
Jag ska ha min fina ask bredvid sängen när jag somnar och
till slut kommer jag drömma om min dröm! I sömnen lixom! Hehe. 

Det stod i broschyren hur man ska göra. Jag tror faktiskt att det funkar, för
jag läste i en bok för några år sedan att om man tänker på samma 
sak, länge varje kväll så drömmer man till slut om det man har tänk på varje kväll.

___________________________________________

När vi skulle äta blev vi tilldelade ett bord (C8, hehe) inne i...matbyggnaden.
300-400 personer skulle äta i samma "rum", en loge möblerad
med en massa långbord och bänkar. Mysigt! Vi åt bönor och kyckling och
det var hur gott som helst! Efter maten ropade någon på scenen upp mitt namn 
och jag fick ställa mig upp så att alla kunde se...Den Svenska Utbytesstudenten...

Pinsamt.

Dom som jobbar på Flying J har ett country-western-aktigt band, och dom spelade 
på scenen när vi åt. Jag gillar verkligen inte sån musik, men det var mysigt iallafall.
Jag tror aldrig att jag har hört någon spela banjo (förutom på film) förut. 

Påvägen hem stannade vi vid en Shell-mack. Det kändes bra. 

Utsikt på vägen till Ruidoso, så himla vacker!


Skådespel.


Musik framme på scenen.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

inte bäst, men

OKEJ JAG ÄR INGEN HÖJDARE PÅ ATT BLOGGA REGELBUNDET.
Jag är faktiskt ganska dålig på att blogga.
Jag är förkyld och har legat i sängen och tittat på Doctor Who, skypat
och spelat tetris nästan hela dagen. Och ja, jag har umgåtts med min värdafamilj LITELITE.

I skolan i fredags hade nästan alla blåa kläder (skolans "egna" färg), 
alla killar som spelar amerikansk fotboll hade sina matchtröjor på sig, 
och folk gick runt och nynnade på hejarklacksramsor. 
Under andra och tredje perioden, piano och fotoletkionen, samlades
HELA SKOLAN (känns som att vi har ganska många elever...)
Cheerleadertjejerna skuttade omkring och kastade upp varandra i luften, 
kören, orkestern och dansarna var där, och alla fotbollsspelare. Alla var
helt galna. Alla peppade inför kvällens match. Det är tydligen nåt man gör varje månad, 
så nästa gång ska jag vara förberedd och ha kameran med så att jag kan visa! 


På kvällen åkte jag och Veronica till matchen och kollade..på allt.
Vid tiotiden var spelet slut och vi åkte till IHOP med stora delar av orkestern.
Det var kul. 
Hehe. 


En del av orkestern ("Bandet"). 


Snygga hehehhehe.


Läktaren. Klockan var ungefär 21.00 här, det var kolsvart ute och 30grader varmt.

PS. VI VANN.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

Positiva Alma!

Det händer egentligen något roligt i skolan varje dag.

måndagar är det fotolektionen med Mr. Holm. Det är kul,
han är jättejätteduktig. Och han berättar en massa onödiga roliga saker hela tiden.
Typ hur man ska göra för att lyckas få en bra bild av Amerikas president. Han
har fotat alla presidenter USA har haft sedan... 60talet någon gång.

tisdagar händer en pianolektion, en tyskalektion och en UShistoria-lektion.
OCH JA, jag är seriös.
Jag, som alltid har avskytt historialektionerna i skolan,
jag, som har velat slippa läsa språk i skolan enda sedan engelskalektionerna i 
fyran..ännu värre med franskan några år senare.
Jag älskar Amerikansk historia-lektionerna, och tyskalektionerna.
Kanske beror det på att mina lärare är awesome. Kanske 
för att de andra eleverna i de klasserna är trevligare och gulligare än de i engelskaklassen. 
Dom hjälper mig när jag inte fattar, hämtar mina böcker åt mig utan att
jag ens har bett dem och p r a t a r m e d m i g, och svarar när jag frågar dom saker. 
Önskar att alla klasser var som dem.

onsdagar händer detta: JAG SLIPPER MATTELEKTIONEN OCH FÅR 
GÅ PÅ KINAMATSBUFFÉ ISTÄLLET. Inte överdrivet gott dock. Och jag 
måste närvara på hela Rotarymötet, som är jättetråkigt. Men, jag slipper
att sitta i ett trångt varmt syrefattigt klassrum med 30 andra elever
och mäta hur långt det är från punkt A till punkt B med linjal (4cm).

torsdagar har jag samma schema som på tisdagar, alltså är
lektionerna superduper då med.
(Tyvärr suger NM-historian som 1000an. Men det är bara att stå ut.) 

fredagar har jag alla ämnen, men varje lektion varar bara 45 minuter! 
PLUS ATT DET ÄR HELG EFTER SKOLAN. Men jag tyckte att det var så självklart
så jag tänkte inte nämna det. Men nu gör jag det ändå. Ju. 

HEHEHHEHEHHEonsdagimorgonmattemattematte. Eller inte.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

fa(s)t food

Jag är så himla trött nu. Har lite läxor som jag ska fixa, sen ska jag vila-äta-sova.
Min värdmamma orkade inte gå upp en timme tidigare så jag gick ut själv.
Och jag sprang. 
Var ute i nästan en timme.
WOW.
Jag kanske kan fixa att springa minst 3ggr i veckan.
I så fall kanske jag kan fixa att inte gå upp alltför mycket i vikt.
Usch. Jag fasar inför den dagen då mina jeans inte längre passar.
(Jag har med mig ett par så att jag ska kunna mäta..heheheh)
Försöker att äta mer sallad än..annan mat. Och att dricka vatten istället för läsk.
Och att äta de mindre sockrade flingorna, istället för dom regnbågsfärgade som
är sötare än godis, på morgonen. Snabbmat är såklart det värsta. Men det är
inte så lätt när det är det enda man äter här...

JAG GÖR MITT BÄSTA. Så snälla, mobba inte ut mig när
jag kommer tillbaka bara för att jag ser ut som en hamburgare (VA?). Snälla.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

förresten

Imorgon bitti ska jag och Nancy ut och gå, halv sex på morgonen. LYCKA TILL.
Känns som att jag behöver det, dock. Får väl sova när jag kommer hem efter skolan.
Och nu. Godnatt.
Postad i: tanke om framtid Kommentarer (0)

parfym

Jag har på mig mammas linne.
Det luktar som henne. 
(Jag ska inte använda det mer och inteinteinte tvätta det)
Puss mamma!
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

sunrise, sunrise, looks like morning in your eyes.

Kom att tänka på den här låten precis.

Så himla fin. Jag tänker på min farmor varje gång jag hör den.
Och jag tänker på låten varje gång jag ser en fin soluppgång, som denna till exempel:


Det här är bland det första jag ser när jag vaknar på morgonen.
(Solen går upp vid sex-halv sju ungefär)

och såhär ser det ut 12 timmar senare. Utsikten är fin här.

Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

Istället för flugor.

Igår satt det en skorpion på sovrumsväggen.
Det var skitläskigt.
"Dom är så äckliga, dom kommer in bara för att det har regnat"
sa min värdmamma och dödade den lätt som en plätt med en flugsmälla. 


Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

hej harald

lillebror…………………
Postad i: tanke om nutid Kommentarer (0)

I'm a rocket baby!

big image

Eleverna på min skola kallas Rockets, för skolan heter Goddard High School efter någon gubbe som hette Goddard och byggde rymdraketer. Tror jag. Googla det.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

osorterade tankar

Jag vet inte hur många fredagar det har gått
utan att jag har haft lösgodis och stört mig
på att det inte går nåt bra på TV fredagskvällar.

ÅÅÅH familjemys
, skulle kunna ge vad som helst för det nu.
Det när något som inte verkar existera i det här landet.
Inte för att jag skulle behöva en onyttig kväll, det är
nog det sista min kropp vill ha. Men ändå, åååååååh lösgodis och
familjemys. Jag har kommit hem, gjort läxor, plockat lite på
mitt rum, vilat en kort stund, kollat runt lite på intärnäättttt, 
ätit kvällsmat med familjen som äntligen har kommit 
ut ur sina rum, pratat lite med mina värdföräldrar
och gått upp på mitt rum för att lyssna på musik,
bläddra och klottra lite i dagboken, extrakolla skolgrejer
inför morgondagen och sovit, varje dag denna veckan. (PUH, lång lista.)

Tänk om det fanns något sätt så att jag kunde vara här på dagarna,
men vara hemma i Sverige på kvällarna och nätterna, typ sova hemma, åh.
Eller om ni kunde komma hit. Ingenting är som hemma, alls. Jag saknar
allt från GBglass och godare coca cola till svenska TVprogram, p3 och min familj. 

Ja, jag saknar just DIG med.

Men det finns, som sagt, mycket här som jag gillar bättre här än hemma. 
(Jag kan bara inte komma på något nu, hehe)  

Så tro inte att jag inte trivs, för det gör jag!
Och tro inte att jag vill flyga hem än, för jag är inte färdig här än!















(Äh, jag skojar bara. Jag kommer visst på saker jag gillar här MYCKETMYCKET!
Jag gillar t.ex. pecanträdsodlingarna,
de är fina och finns inte hemma. Och jag gillar de
låga priserna på..allt. Och jag gillar att nästan alla
mina lärare säger att de är emot läxor....)

Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

#3

Ur E.S.T, White Lies, några av de finaste raderna man kan sjunga.


If you tell me to jump, then I'll die
In my dreams, I'm there
I always hoped that I'd learn how to fly
In my dreams, I'm there

Fate always loses hope
Like electric sparks in my heart
Fate always loses hope
Now be a good girl and do what you're told

If you tell me to jump, then I'll die
In my dreams, I'm there
I always hoped that I'd learn how to fly
In my dreams, I'm there

I leave my memoirs in blood on the floor of my fears with the nurse on the steps
I'm only going where you'll be someday, so don't say "Rest in peace" in your prayers

Fate always loses hope
Like electric sparks in my heart
Fate always loses hope
Now be a good girl and do what you're told

I hold you
Remember me
I hold you
Never pretend for me
Postad i: musik vi sjöng till Kommentarer (1)

Saade. Idag är det torsdag.

Sedan en kille förklarade högt och tydligt att jag är den svenska utbytesstudenten
inför en fet folkmassa under lunchen igår, är det plötligt jättemånga som vet att jag
finns. Jag har fått sms hela eftermiddagen och folk pratar med mig hela tiden i skolan.
Dom erbjuder sig att hämta böcker åt mig, de erbjuder läxhjälp och
"vill du ha choklad- eller jordgubbsmjölk?" i matsalen.
Lite
roligare än att irra runt på skolan och inte känna någon alls, som i förrgår.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

I´M WATCHING YOU!

Postad i: tanke om nutid Kommentarer (1)

AAAAAAA


Inte för att skryta eller så, men jag hade bäst resultat i klassen idag på en ENGELSKAdiagnosgrej. 

Jag hade 8 fel, och jag hann inte ens fylla i de sista 7 frågorna (därav 7 av felen, ja ni förstår). 
Den som hade näst bäst i klassen hade över 15 fel. Detta kanske inte blir såå hemskt och pluggigt 
som jag trodde att det skulle bli. MEEN Nu måsta jag skriva en uppsats, hejdå...
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

Tisdag.

Okej, min andra dag i High school var lite bättre.
Jag kände mig fortfarande helt vilse i korridorerna,
men inte lika lost som igår. Idag hittade jag till och
med från historian till tyskaklassrummet. SJÄLV! Ni ska
bara veta hur stolt jag är över att ha lyckats med det.
Mina lektioner idag var piano*, NM-historia**, US-historia*** och tyska****.
* Jag hade väntat mig att hamna i en pianoklass med ungefär 15
andra elever, som skulle vara helt sjukt grymma på piano. Så
där så att jag skulle känna mig kass och dålig liksom. Men jag
peppade mig själv inför pianoklassen i bilen på väg till skolan i
morse och försökte tänka typ "Gör så gott du kan, jämför dig inte
med någon annan, det gör inget om du är sämst i gruppen, bara
du kommer dit och gör ditt bästa." Och annat såntdär lärar-tjafs, ni vet.

Pianogruppen bestod av mig, två tjejer som hade spelat piano 
i ungefär ett år, när de var åtta eller nåt, och typ 25 andra elever
som i princip aldrig hade rört vid ett piano förut. Jag satt bredvid 
Chance, Veronica och Alex's kompis, och tittade på när piano-
läraren Mrs. Olson desperat försökte förklara hur man hittar ett 
"C" på ett piano. Hon fick låna de noter som jag hade tagit med mig
(duktigflicka, ja) så att hon ska kunna fastställa ungefär var
jag ligger och vad jag ska få börja spela i övermorgon. YAY!
Inte för att jag ska bli skrytig nu eller så, men äntligen en klass
där jag inte behöver känna mig sämst och efterbliven! 

Jag har saknat piano, och ändå har jag bara varit utan det i två
veckor. Saknar ridningen också. Och såklart  minst484 saker till.
Men det finns saker som jag gillar mer här än i Sverige med, såklart.

** Jag har inte så mycket att berätta om New Mexico-historian. 
Typ hela (jag skojar inte) 90minuterslektionen gick åt till onödigt 
prat. 5-10 minuter gick åt till att få papper från läraren med listor
på regler, och saker vi behöver ha med oss nästa gång. Resten av 
lektionen pratade läraren om sina barn. Jag vet nu i princip allt om
hans vardagsliv. Han kör hem så fort han kan på fredagen för att
träffa sin fru och sina barn, efter som de bor i olika städer då de 
arbetar. Han nattar alla sina barn, utom den äldsta pojken som
döptes efter en baseballspelare, utan mammans vetskap BLABLABLA.

*** När läraren hade gått igenom information i 45 minuter av 
lektionen och var helt färdig hade vi fortfarande 45minuter att 
fördriva i det syrefattiga illaluktande lilla rummet (VARFÖR kan
vi inte bara få gå?!). Han frågade om vi hade några elever i klassen
som var nya och en tjej räckte upp handen och sa att hon var
från Texas eller nåt. Jag räckte upp handen och sa att jag kommer
från Sverige. Min lärare blev typ galen och ville veta allt om..mig. 
"Let's talk about you now, Miss Sweden. You are the most interesting
person in this class. Do you like skiing? Is this hot to you? Do you
eat a lot of fish in Sweden?" Ni vet, standardfrågorna. Får svara
på samma frågor hela tiden. Och berätta när jag kom hit också.
Men ja, resterande 45minuter handlade om mig. Jag fick svara på 
frågor och berätta om maten och vädret och om tåg och allt möjligt. 

Och ja, mitt nya smeknamn är Miss Sweden. Tur att man går med 
olika elever i alla olika klasser, liksom. Att bli kallad det tre gånger
i veckan kan jag nog stå ut med. Kanske.



**** Min tyskalärare heter Sharon, AKA Frau Bell och hon är en
sån käck tyskalärare som har tysk folkdräkt och hälsar på sina
elever på tyska i korridoren. Hon är gullig, jag gillar henne.

Lunchen var nog till och med värre än igår. "kyckling" och "potatismos".
Tur att man har fri tillgång till chokladmjölk i matsalen iallafall.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

Flott!

Vi ska äta något friterat till kvällsmat idag. Fett. HEHE

Tur att jag åt så lite lunch, tror jag.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

haj skewl

fuck you viktor! jag skulle gärna varit ledig ett tag till..
hahah nja. på matten så hörde någon när jag förklarade för läraren att jag är från sverige och typ hela klassen började viska, duvet värsta film..grejen..som i en sån scen när rykten sprids snabbt i ett klassrum liksom. helt plötsligt satt alla och stirrade på mig och läraren bara: Jaha, så du är svensk. Intressant. Sen följde alla efter mig när jag skulle till nästa lektion. Det kändes sjukt
Idag åkte jag till skolan vid halv åtta med min jämgamla
värdsyster, Veronica. Igårkväll bestämde jag mig för att
jag skulle ha min helt nya blus och mina enda par jeans
idag i skolan. Det kändes bra att ha det bestämt innan.
Så kunde jag ju sova nästan tio minuter längre imorse
istället
för att stå och vela i garderoben. Men imorse när
jag skulle dra på mig jeansen upptäckte jag att jylfen var helt trasig.

"JAJA, jag får väl leta upp någon kjol att ha till min nya fina blur istället." tänkte jag.

Men tydligen ligger jag väl i skuld på karmakontot eller något,
så blusen hade NATURLIGTVIS ett hål i sidan (Åhh, sånt gör mig såå glad!)

Istället: BeatlesT-shirt och jeanskjol, jippie!

Skolan började 07.55 och redan när vi kom dit var alla korridorer
igenproppade av nya och
gamla elever som precis fått sina nya
scheman och inte visste vart de skulle ta vägen.

Min första lektion var engelska. Det var en hemsk lektion...
Jag förstod inte mycket alls, vi skulle läsa en text och sedan
svara på frågor om det vi nyss läst. Till och med de andra
eleverna i klassen tyckte det var svårt,
och engelska
är deras modersmål.. Lektionen varade i 90minuter.

När lektionen var slut pratade jag i någon minut med läraren,
sen kom Veronica inrusande och hjälpte mig att hitta till nästa klassrum.

Foto. Vi fick beundra min lärare Mr. Holms bilder. I 1,5h.
Men det var fina bilder, han är riktigt riktigt duktig fotograf.
Jag tror att fotoklasserna kommer bli roliga, det är dom och
pianolektionerna jag ser fram
emot mest.

Veronica kom återigen och hämtade mig efter att lektionen slutat.
LUNCH!
Lunch i skolan kostar två dollar och det jag åt idag var sallad.
(salladsblad med äpplen, ost och hallondressing..) Och sån där chokladmjölk
i ett litet litet mjölkpaket, ni vet. Det var iallafall mindre äckligt.

Efter lunchen hade jag en och en halv timmes lååång matte.
Geometri. Jag trodde att matten skulle vara ganska enkel
ändå. Siffror liksom, hur svårt
kan det vara. Men man räknar
ju inte ens på samma sätt här. Man har nåt annat
konstigt
system istället för paranteser, för att markera i vilken följd
man ska räkna ut saker och ting.
Man har inte likadana knappar
på miniräknaren. ABC och sånt istället för /. AAAAAAAAAAAAHHHHHh.

Sista lektionen var kemi. Det var...eh.

Även om alla är klara med sina uppgifter och läraren inte har
något mer att säga så måste alla sitta kvar tills att klockan ringer.
Efter att kemiläraren Mr. Collins hade gått igenom allt viktigt han hade
att säga var vi tvungna att sitta kvar och småprata SLASH lyssna
på hans torra kemiskämt i 40minuter, tills klockan ringde.

Jag hade ju ingen att prata med, så jag valde att lyssna på läraren
och försöka se road ut. Men jag fattade inte ens alla skämten.
Kan inte alla grundämnen plus deras egenskaper, på engelska liksom.


Min handstil är som finast när jag utövar den i Paint.

Men ja, som ni (kanske inte) ser så har vi som mest 10minuters rast
mellan två lektioner.
Då är det meningen att man ska gå på toaletten
och så, för man har bara tillåtelse att gå på toa 3ggr/termin.
Problemet är bara att ALLA på hela skolan har samma schema,
bara olika ämnen som hör ihop med de olika perioderna,
och ALLA ska gå på toa samtidigt.

Lunchen är 30min lång. Detta var nog den längsta skoldagen i mitt liv. Nu är jag så trött.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (1)

pennorpapperväskahjärna? check..?

Imorgon börjar skolan. Hjälp, lite nervöst.
Tänk om jag gör bort mig och blir mobbad resten av året?
Eller om allt är för svårt och jag inte fattar nånting alls av det lärarna pratar om?
Eller om jag råkar klä mig fel och blir utkastad eller något? HJÄLP!


Okej.

Jag tar ett djupt andetag och låtsas att jag är påväg till HTS eller nånting.
Parkskolan kanske, känns ännu säkrare.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

Nininini!

Idag har jag shoppat. 

I skolan får man inte lov att ha linnen så jag var tvungen att köpa två klänningar och en tunika som jag kan byta ut alla mina 1004314 linnen mot.

Och jag köpte ett sött armbandsur med.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (3)

nästansomhemma

.
.
.
Ensam hemma. Eller, dom yngsta sover framför tvn.
Så ja, ensam hemma.
.
.
.
Finns inte mycket mer att göra än sitta och läsa på sitt rum.
.
.
.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

fetonsdagen

OKEJ, Rotaryklubben här har ett möte varje onsdag,
lunchmöten på en kinarestaurang som har en stooor buffé.
Alltså, det finns så mycket gott (tjockisvarning, ja) så det är svårt att inte äta för mycket.
Bufféerna här är G A N S K A M Y C K E T S T Ö R R E än hemma.
Wokhouse's buffé är typ lika stor som efterrättsborden på Kwan Den,
restaurangen där vi tydligen ska proppa oss mätta varje onsdag.
.
Jag har bestämt att onsdagen ska bli min onyttiga(-ste) dag. Inte för att jag ska äta
extra mycket då, bara för att det är onsdag lixom. Men om det är fredag och jag är
jättejättesugen på en cola så ska jag dricka vatten istället och vänta med colan tills nästa onsdag.
.
SMART VA? jag vet redan nu att det inte kommer funka, eftersom all mat är mer eller mindre onyttig,
så jag har inget val om jag blir hungrig.
(verkligen ALL mat, jag visste att saker i USA är mindre nyttiga än det jag är van vid att äta,
men hade inte kunnat föreställa mig att det skulle vara såhär extremt)
.
Jag har blivit förvarnad för att jag säkert kommer gå upp ganska mycket i vikt,
så jag ska försöka hitta nånstans att träna någon gång i veckan på. Blev inbjuden till en löparklubb idag,
men NEJ det är inte riktigt min grej att springa flera kilometer i en grupp på 20pers (typ som dom i Juno),
på tid, i 40gradig solstekt öken varje vardag för att tävla på helgerna.
Dessutom glömde jag mina löparskor hemma. (sorgligt men sant, Maja)
Postad i: tanke om nutid Kommentarer (2)

Ett ställe som heter IHOP.

Idag har jag ätit någonting som jag inte riktigt vet vad det var för något.
Tror det var lite som en hamburgare.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (4)

redälKläder

Det är ganska svårt att klä sig här, tror jag.
Jag vill ju inte förvandlas till någon amerikaprinsesstjej, men jag vill inte...se för svensk och udda ut liksom.
Bianca, som jag har bott hos fram tills igår, sa åt mig att inte ha för korta kläder.
Jag skulle nog inte få ha mina vanliga jeansshorts.
Men de flesta tjejer i min ålder här har jättejättekort. Till och med i kyrkan.
Jag tycker att detta är fint:
(Hon är lite lik Julian Casablancas på denna bilden, visst?)

och detta:
Hon klär sig snyggt, ibland. Inte ofta dockelidock.
Det känns som att om någon klädde sig sådär, här...så skulle de bli liteganskajättemobbade.
Så jag kör på DAMDAMDAMDAM jeans! Eller nej, det är för varmt. Kjol och t-shirt. yayy.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

lite av det som hänt hittills

Gruppbild på Arlanda av alla ungdomar som flög till Chicago
tillsammans den 4 aug.
Johannes och Harald på Arlanda. Inte alls uttråkade.
Satt bredvid Petter på planet till Chicago. Resan tog nio timmar,
vi spelade nog tetris 5 av dom timmarna.
Ingen hade fyllt i sina papper rätt på flyget, så det fick vi
fixa i panik på Chicagos flygplats.
Efter att ha bytt ENSAM från Chicago till Dallas och från Dallas vidare
till Roswell kom jag till slut fram. 20h resande.
Första dagen i Roswell firade min tillfälliga värdfamilj två födelsedagar.
Andra dagen åkte jag och halva familjen på 40årsfest. Fullt upp.
Jag besökte min skola i fredags.
Och igår.
All mat är stark här. Men det är gott ändååååeee.
Besökte det tingshus Billy The Kid en gång lyckats fly från. Ballt.
Hans pistolskott i väggen.
Satt uppe i mitt rum när jag efter att ha bott i en vecka hos min 
kontaktperson, till slut flyttade in i det rum jag som är mitt i
antagligen 3 månader framöver.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (2)

bilder sen

Okej, jag skriver och lägger in bilder sen. Jag vet att jag suger på detta, men jag har lixom hamnar efter och då är det så jobbigt att komma ikapp. Jag är hos min värdfamilj nu. Och ska sova. GODNATT
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

rymd

Jag ska försöka ha lite mer mellanrum i mina inlägg. Jag lovar. Jag gör mellanrum hela tiden, men dom bara försvinner.
Postad i: tanke om framtid Kommentarer (0)

okej, så detta skrevs i onsdags.

I SKRIVANDE STUND SITTER JAG PÅ FLYGPLATSEN OCH SMÅSPANAR PÅ ALLA SNYGGA PLYGPLANSCREW-MÄNNISKOR I DALLAS. KLOCKAN ÄR 18.39 HÄR OCH 01.42 I SVERIGE. (inlägget postades när jag hade internet, alltså inte i Dallas)

På onsdagen åkte jag, mamma, pappa, lillebrorharald och Demarree till Arlanda. Det tog (som jag minns det) ungefär sju timmar. Jag kunde inte sova i bilen, trots att jag knappt hade kunnat somna kvällen(natten) innan.  När vi efter mångamånga timmars bilresa och irrande till slut hade hittat fram till hotellet som jag och en massa andra Rotaryutbytesstudenter skulle sova på, och deltagit på ett möte, skulle vi säga hejdå. I alla fall jag och min familj. Det var sorgligt, jag grät. Och mamma med… (till mammas försvar grät faktiskt typ ALLA mammor när dom sa hejdå till sina barn) Efter hejdå:et fika dusch peptalk med rumskamrat skulle jag försöka sova. Det gick inte så bra.

Jag var vaken hela natten (faktiskt. Första gången jag inte kunde sova ALLS PÅ RIKTIGT). Det konstiga var att jag inte låg vaken och tänkte på att jag inte kommer träffa mammapappamatildaharaldjohannaalicemalvahedvi-gkusinerfastrarmorbröderallaandrasläktingarmy på ett helt år, eller att jag snart kommer bo hemma hos olika familjer i USA som jag inte känner, utan på helt onödiga saker. Jag tänkte att jag borde ha städat mitt lilla akvarium bättre innan jag gav bort det till Harald, att jag kanske skulle kunna byta plats på två tavlor i mitt rum och så låg jag länge och funderade på vart man skulle kunna placera ett IKEAvaruhus om man nu skulle få för sig att bygga ett i Osby.

Morgonen därpå, alltså torsdag morgon, Radisson Blu Hotell (?)klockan 05.45 prick ringde min rumskamrat för natten Annas mobilalarm. Here comes the sun (dududu-du) blev låten jag fick på hjärnan den dagen (som fortfarande…pågår..för mig. Fastän det är fredag natt hemma.) Halv sju åt vi god frukostbuffé och kvart i sju tog jag INTE bussen till Arlanda som alla andra Rotaryungdomar eftersom bussen var full. Jag väntade i en kvart med Martin, Jessica och ledar-Junko. Som är vuxen, vilket är bra. Jajaja, vi kom till Arlanda, jag fick packa ur 3kg ur min överfulla väska, sen lyckades hela vår väldigt fina men ganska förvirrade lilla utbytesgrupp på 10pers ta sig till Chicago utan att tappa bort någon!

Flyget tog 9 timmar, och var en halvtimme försenat. Jag satt i mittgången och hade alltså 0 utsikt. Till vänster hade jag väldigt trevliga Petter (också Rotarystudent som ska bo i Colorado i ett år) och till höger hade jag en otrevlig tysk kille som vägrade lyda flygvärdinnorna.  Jag såg Himlen är oskyldigt blå, Kalle och chokladfabriken och någon kort töntig men rolig skämtmusikalfilm. Sen spelade jag och Petter Tetris resten av vägen, GAANSKA MÅNGA TIMMAR ALLTSÅ.

I Chicago, när vi lyckats samla ihop truppen igen efter att en del…tappats bort…, delade vi på oss igen. Jag tog flyget ensam mot Dallas och ­­­­Here we are!

 

PS1 Och JA! Typ alla i Dallas har cowboyhatt. I alla fall ungefär 8/10 av de gubbarna som jobbar ute på landningsbanorna har det. (extremt noggrann och professionellt utförd vetenskaplig undersökning av mig)

PS2 Alla ler när man tittar på dom här. Sött. Kanske för att jag ser väldigt svensk ut. Blond, blåögd och Rotarykavaj med Sverigepins och Sverigeflaggor. Kanske därför. Eh.

Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

händer detta?!

Okej. Nu sitter jag på hotellet och väntar. Ska snart gå och lägga mig.
Måste försöka sova, vilket kommer bli sjukt svårt....




Imorgon åker jag till USA. WHAAAAAAT, på riktigt?! Ja, jag tror det.
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

I rymden finns inga känslor...

Sista dagen hemma. Lite sorgligt...men åååååååååååååh! jag åker snart!
Just nu sitter jag i sängen bredvid Demarree, "vår" utbytesstudent.
Vi har precis sett I rymden finns inga känslor (med engelsk text...så konstigt.)
Just nu skypar hon med sina kompisar hemifrån Boulder (Colorado) och jag bloggar...uppenbarligen.
Idag har jag packat packat packat packat packat packat packat. Hela dagen. Och nu är jag klar.
Snart sista natten i mitt rum...på golvet (Dem har fått min säng) och imorgon åker vi till Stockholm!
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)