Imorse drömde jag att någon släppte ut en massa söta små gula kycklingar i en musikskola. Musikskolan var jättekonstigt byggd och hade en massa korridorer och gångar och små rum med lönndörrar. Och så fanns det många stora salar med flyglar. Och en massa människor från Pingstkyrkan och Jehovas vittnen som satt och diskuterade och övade piano. Och så jag, förstås. Jag kände att min uppgift var att samla in kycklingarna igen och jag blev jätteirriterad när folk släppte in dem i fel rum och öppnade fel dörrar så att kycklingarna sprang in i fel rum. Till slut fick jag tag på ledarkycklingarna och gick iväg så att alla andra följde efter. Precis när jag hade gått förbi Martina från Pingstkyrkan och Markus från Jehovas vittnen, med två små gula kycklingar i händerna, så ringde min väckarklocka. Typiskt. När jag gick upp för att berätta för mamma att jag kände mig sjuk idag igen så kändes det fortfarande som att jag höll en kyckling i varje hand. Exakt! Jag har aldrig haft en sådan konkret känsla från en dröm när jag har vaknat förut. Jag har bara haft en känsla i kroppen av att jag har haft en mardröm eller en bra dröm eller en rolig dröm eller en konstig dröm. Aldrig att jag har känt att jag fortfarande hade en kyckling i handen när jag vaknade. Det kändes som när jag var liten och pappa lät mig hålla någon av våra kycklingar efter att jag lyckats få tag på någon. En kyckling väger knappt någonting, typ som en bomullstuss. Det är lite läskigt, för de är så små och sköra så man är rädd att man ska mosa dem. Och de är mjuka, mjukare än bomull, mjukare än en fjäder. Tänk dig att du håller i någonting som har ungefär samma storlek som en tumme, som väger mindre än en pingisboll, som är mjukare än både bomull och fjädrar MEN som har hårda småsmåsmå klor som krafsar runt på undersidan - SÅ KÄNNS DET ATT HÅLLA I EN KYCKLING. jag kommer ihåg att jag pussade på kycklingen jag höll i högerhanden, i drömmen.