Ibland känns det som att jag är jättegammal och att jag inte kommer uppfylla någon av mina framtidsdrömmar och att jag kommer få jobba på Konsum för resten av mitt liv. och det känns som att jag är jättedålig och ful och irriterande och som att ingen tycker om mejj och som att jag kommer misslyckas med allt. det känns som att allt jag har kommer försjunkna och att allt snart kommer ta slut, mitt liv alltså. MEN ALLTSÅ. jag är bara sexton år. om mitt liv skulle vara en film så hade den bara börjat. inte ens en fjärdedel av filmen har gått. jag har tid. jag kan andas. vi får se hur det går. som alla fjortisar som försöker låta djupa skriver överallt: everything is okay in the end, if it's not okay, then it's not The end. eller nått. nu ska jag dricka thé.