>

att vara smart

Jag hittar något att bli förundrad över flera gånger,  varje dag.
Idag var det nog när en kille i min klass frågade  vad  klockan
var och jag bara sträckte fram min arm så att han själv kunde
kolla på mitt armbandsur, för jag höll på att läsa.  Jag blev lite
(lite, bara lite. Observera LIITEE.) förvånad när han sa att han
inte kan läsa av analoga klockor. Notera att han är femton och
inte fem år gammal.  Jag har fått höra hur många gånger som
helst om detta,att många tonåringar inte ens kan klockan,innan.
Frau  Bell har nog nämnt det ett antal gånger  eller, Maranda?)
så jag visste redan hur  det  låg  till,  men jag blev ändå sjukt
förvånad. Men, helgon som jag är, tänkte jag att jag inte ville
göra någon stor grej av det inför den stackars pojken  så  jag
låtsades som att det är världens mest normala grej, även om
det...  inte är det.  På  tyskalektionen  berättade Frau Bell om
en "smart" person som jobbar på Whataburger, som hon hade
haft världens diskussion med,  och om en mamma som döpte
sin dotter till Female,  för  hon  trodde att läkarna hade skrivit
ungens  namn  (i  själva  verket vilket kön barnet var av) när
hon fick alla papper på sjukhuset, efter förlossningen.  SUCK.
Men,   bara så ni vet,  det är inte bara sånt här som förbryllar
mig varje dag (för jag råkar inte ut för sånt här varje dag, eh..
bara nästan.) utan andra, mer normala saker med. Typ som
smaken på nåt visst godis, priser i affärer och regler och sånt.

Jag älskar faktiskt människorna här. (Nästan alla.)
Postad i: ett år i Amerika Kommentarer (0)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: