Idag tänkte jag på hur mysigt det skulle vara om min mamma
kunde komma och hämta mig efter skolan och vi kunde åka till
Maxi, köpa mat och lösgodis, sedan åka hem och äta kvällsmat
och avsluta fredagskvällen med att kolla på film och ha
fredagsmys, hela familjen. En ganska vanlig fredag, liksom.
Det var vad jag önskade mig klockan 11.11 idag, den 11/11/11.
Eller nej, jag skojar bara. Jag önskade mig ingenting, tror inte
att det skulle funka. Men jag dagdrömde, och ååh. Så mysigt
med fredagsmys hemma.
Men jag tänkte också på hur underbart jag har det här. Hur bra
jag trivs i skolan, med min värdfamilj och med mina kompisar.
Hur mycket jag kommer sakna alla när jag åker hem nästa år,
Kevin, Maranda, Chance, Cameron, mina värdsyskon och
värdföräldrar, de flesta av lärarna på skolan, Rotarymötena (faktiskt)...
Lite tidigt att tänka på sånt redan nu, det är ju trots allt nästan
9 månader tills jag åker hem igen. Men jag kan inte hjälpa det.
Jag känner mig lite...vilsen. Som att jag inte skulle kunna klara
mig utan varken det ena eller det andra. Som att en
kompromiss inte skulle fungera. Som att jag både vill stanna
här, men ändå åka hem om ett år.
Och ja, jag har sagt det förut, men jag säger det igen:
KAN NÅGON SNÄLLsvordomMÄNNISKA LÄRA MIG HUR MAN STANNAR TIDEN
(såhär alltså! ps. åh guud, nostalgi! minst 10år sedan jag såg det där på tv!!)
ELLER LÄRA MIG ATT TELEPORTERA (jag pratar nog om telepati minst 15
gånger varje dag)?!?!?!??!?!? Mitt liv skulle vara så mycket lättare om
någon bara kunde lära mig telepatins ädla konst. (Eh, va?)
Nu ska jag läsa The Secret History, min älskade älsklingsbok.