Det låter nästan som att jag saknar min familj så fruktansvärt
mycket att jag inte vet vart jag ska bli av. Men så är det inte riktigt.
Såklart saknar jag dem, men mest när jag är ledsen eller ensam.
Just nu saknar jag nog dem för att jag kollar på bilder och sådär.
Men Jag klarar mig faktiskt jättebra här, min värdfamilj är så himla
underbar så jag trivs väldigt väldigt bra. Idag har jag lekt med Carrie.
Hon är tio år och bland de roligaste ungarna jag någonsin mött. 

Och idag fick jag choklad av min studievägledare på skolan,
bara för att jag var så trevlig sa han. Nästa år ska jag byta ut min pianoklass
mot "leadership". Jag var tvungen, och nej, det var inte jag som valde.
Och ja, det är en rolig klass. Iallafall om man tror mr. Martinez, med chokladen.
Han säger att varje lektion är mest som en Dr. Phil-show, allt man gör är att prata
om folks problem. Undrar om det stämmer. Idag har jag druckit banancappuccino.

Varsågod för den överflödiga informationen.