tankar i bokstäver -

Ja, det är ganska jättesent just nu, men jag måste bara skriva någonting här.
Har skuldkänslor för jag inte skriver. Varken här eller någon annanstans,
men jag vet att jag borde. Eller, det känns som att jag borde. Vet inte varför,
men jaja, här får ni iallafall.

Jag kollade på OSavslutningen för någon timme sedan,
Spice Girls var definitivt det jag längtat efter mest. Kanske inte programmets
höjdpunkt precis (allt är ju så..toppat), men ändå det jag längtade efter att få se mest.
Jag älskar Spice Girls, även om dom suger. När jag var liten ville jag bara att folk
skulle kalla mig Emma, för jag ville bli precis från Emma Bunton i Spice Girls.
Undrar vad jag tänkte då. Dom skriver ju inte världens bästa musik, precis.
Men dom var väl coola när man var fem och älskade rosa och magtröjor, antar jag.

Jag grät lite också, när jag såg OSavslutningen. När Imagine spelades och nåt
klipp med John Lennon visades och en massa barn teckenspråkssjöng låten.
Jag gråter hela tiden, känns det som. Häromdagen såg jag och mamma någon
prisutdelning från OS i... löpning eller nåt, och när dom spelade nationalsången
från det land som vann så grät vi båda två. Det var så fint ju. Tänk hur det måste
kännas för den lilla tjejen som står högst upp på prispallen, tänkte vi. Hjälp.

Idag var dagens gråt när vi var på Jägersro och Fredrik Johansson vann derbyt.
Hans lilla son stod brevid oss under loppet och hejade på sin pappa
från och med framridningen, och när loppet var över blev han så överlycklig så
det var inte sant. Han var så väldigt stolt över sin pappa. Det var fint och alla
var så glada, speciellt den lilla pojken. Jag var tvungen att gråta lite.

Lite vimsigt skrivet, så går det när man är trött. Godnatt!