Bara så ni vet. HIHI

Jag elskar Heejun och Phillip Phillips. Men jag tål inte pojken med hatten.

Men joråsåatteee, dom gick vidare idag och det gjorde inte han. MOHAHA! :D

Jag har inte hemlängtan, och jag har inte tröttnat
och vill åka hem, men jag är nöjd nu. Liksom, jag
har lärt mig jättemycket och sådär, men idag är en
sån dag då jag lika gärna hade kunnat vara hemma.

ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh.

Kommer förresten hem den 14e juli.

Halvgalen dag i skolan; en massa skvaller,

intressanta diskussioner i kemiklassen och

något pistolhot-ish:t under fotolektionen...

Efter skolan fick jag min kamera på posten!

WIHOO! Ska lägga ut bild imorgon tror jaaag.

Har suttit och målat kort som jag ska sälja

för att tjäna ihop pengar till Shelterboxprojektet

jag och mina kära Rotarystudentkompisar

håller på med.

Imorgon är det alla hjärtans dag! Har ni fixat

dejter allihopa?!?! Usch, här verkar det vara en

ganska stor grej, även om alla försöker intyga

mig om att ingen egentligen bryr sig.. JAG VET

ATT DOM GÖR DET! Allt är ju bara rosa och

fluffigt och sockrigt och gulligt just nu, vart

man än vänder sig.. Halledaa.

Hoppas allt är bra därhemma, till er som är

"därhemma" och läser detta. Ha en bra alla-

hjärtans-dag, puss och kram!

<3

Om jag har tur så är min kamera här imorgon! Nikon d5100. WIIIE!

The Vow var fett bra. Se den.<

Ikväll har jag varit hos Bianca och JP och ätit middag och sådär. 
Och så har jag kollat Grammisgalan med Karen och Ralph och 
fnissat åt att Lady GaGa inte vann årets album och jaa...
Och jag har ritat. 

Imorgon är det skola, och ännu värre: m å n d a g. 
Jag har faktiskt en god anledning till att inte gilla måndagar, 
jag har inget emot att gå i skolan, men jag tycker inte 
om engelsk+geometri+kemiklasserna. BU HU!

Jag älskar att gå på bio. :3

Varför slutar varje städförmiddag för mig såhär: Jag halvgråter med rufsigt hår och kollar på Jersy Shore..

Äääh, jag ska livestreamea Mello istället.

..detta är vad som händer med choklad när det har varit inpackat i

kuvert, nedstoppat i en väska; i ett flygplan, på en kokhet flygplats,

i ett rum med avstängd luftkonditionering i en vecka, sedan i ett

väldigt kasst isolerat rum där elementet inte fungerade på några

veckor under en vinter med måånga minusgrader. Bara så att ni vet.

Fast det smakar fortfarande gott ändå! Puss och kram! 

r

pekade han bort mot dom små husen. Vi satte oss i bilen och 
JP ringde Joeba som kom och mötte oss, och tog oss till hans
hus, där vi träffade hans fru, bror, son och brorsson. 

Alltså, jag kan verkligen inte förklara hur det var, hur det såg
ut och hur allt gick till och sådär, men GUD SÅ UNDERBART 
det var att få se allt där.. Jag började nästan gråta, jag visste 
inte vart jag skulle bli av, det kändes som att jag var mitt inne 
i en film, eller i något fantasiland eller som att jag rest i tiden 
eller något. Helt galet. Husen och gatorna och tanterna som 
bar mat fram och tillbaka mella husen innan lunch och alla 
handgjorda fina kläder, mockasiner och gamla prydnader
överallt och aah jag låter galen, men det var helt fantastiskt.

Joeba berättade att i Santo Domingo Pueblo bor hans "klan" eller
"stam", eller ja, ni fattar. Dom är ungefär 5000 indianer som bor 
där. I Joebas hus bor 12 personer, men han har bara två barn 
själv, han har 11 syskon och hans fru Mary har 10. Båda deras 
mammor kommer och hälsar på varje dag och äter lunch och så.
Joebas mamma var den gulligaste lilla tant jag någonsin har träffat, 
ååååh. Hon är nästan helt döv, så hon skrattar bara när man pratar
med henne. Inte för att jag pratade med henne särskilt mycket, 
varken hon eller Marys mamma pratar engelska eftersom de inte 
fick gå i skolan när de var små, båda pratar Keresan (tror jag). 
Ingen vet hur gamla de är heller, inte ens de själva, men jag gissar
på 80-90 kanske.

Efter att ha tittat på en teater/dansföreställning som stammens
dansare framförde mellan husen, på något som jag skulle kalla
ett torg, men som har ett annat namn jag inte kan komma på just nu,
åt vi lunch (traditionell indiansk (eh..jag är trött) med kyckling-
och-ris-gryta med chilli och bröd och tamale och en massa
mat jag aldrig ens sett förut) med Joebas familj.

Och ja, stammen har alltså dansare, olika grupper för olika tillfällen.
Varje söndag vid lunch framför de en teater-dansgrej för de andra
invånarna. Det var väldigt roligt och jag skrattade nästan hela tiden,
även om allt var på Keresan och jag inte fattade särskilt mycket..
Varje torsdag har de en annan dans, men jag vet inte om syftet med
den är att få folk att skratta, så som denna. Det lilla torget eller gatan
mellan husen, eller vad jag nu ska kalla det, där dansarna uppträdde, 
var omringat av folk. (hehe jag var den enda blonda personen där, och
det var flera hundra människor) Alla satt inlindade i färgglada filtar och 
mellan husen ekade skratten varje gång dansarna som var utklädda 
till kvinnor (endast männen får lov att dansa "underhållningsdans", det
är förnedrande mot kvinnorna att låta dem dansa något annat än de 
spirituella danserna) dansade. Danserna som de håller på med är en
jultradition och de "firar" alltså jul ända fram till påsk. Vi fick dock inte 
lov att komma särskilt nära och fick inte lov att fotografera heller, men 
jag hittade några gamla bilder på internet som ni kanske vill se..


Detta är från corn dance, en spirituell dans där man tackar gudarna
för majs och.. typ mat, tror jag..alltså inte samma sak som jag såg idag. 



Jag lärde mig så himla himla mycket att jag kan inte ens skriva om hälften
av det här... Men ja, Joeba och Mary var världens snällaste och helt
underbara människor och deras äldsta son (som är adopterad och äldre 
än Joeba själv) förklarade också en väldans massa om medecinmän, om
hur bröllop går till och om tuppfäktningsfesten i juli och sådär. Och så fick 
jag reda på att anledningen till att vi blev bortjagade av polis och en arg 
man vid kyrkan i morse var för att en av stammens flickor dog igår i en 
bilolycka och de höll på att begrava henne. Och JUST DET! Joeba har en 
son som har jättelångt hår (som alla andra där.. Marys hår räcker ner till
hennes vader) och är duktig på att rida, så han har varit "stuntman" i typ 
Avatar och flera filmer, där huvudpersonen inte kunde rida och behövde 
en stand-in. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tyckte det var coolt.

Jag är fortfarande helt exalterad och kan knappt sitta still.. Men nu ska jag sova, 
nästan midnatt och skola imorgon... Godnatt!