Det här är mitt liv just nu:
Sover hemma hos min värdsyster Katie inatt, för mina värdföräldrar är fortfarande i Ruidoso.
Vi åkte ner dit i fredags, med Katies barn Kamryn och Cooper (3 och 2 år gamla). Karen,
behöver jobba där imorgon så det är därför dom är kvar där och jag är tillbaka i Roswell.
Jag trivs
superduperbra med min nya värdfamilj, tycker att skolan är skoj
(för det mesta..iallafall lunchrasterna), och har underbara vänner här och jag tänker
att om det inte vore för världens finaste familj hemma i Sverige så hade jag gärna
stannat här för alltid. Men, jag hinner nog få hemlängtan, har ju fortfarande ett halvår kvar
här, SOM TUR ÄR! Just nu deppar jag typ sönder bara jag tänker på att åka hem.
Att bestämma mig för att åka hit är det bästa jag har gjort i hela mitt liv, jag har inte en
enda anledning till att inte tycka det. Jag har vuxit så otroligt mycket på bara fem månader,
som människa (jag har inte blivit mycket tjockare faktiskt) och AAAh jag vet inte hur jag ska
beskriva känslan av att känna sig så himla mycket...bättre än tidigare, det går nog inte. Jag
önskar att ALLA kunde åka som utbytesstudenter som tonåringar - tänk vilken underbar värld
vi hade haft då! Folk hade haft så mycket större förståelse för människor i andra delar av
världen, med andra religioner och politiska åsikter. ( ==> färre krig??!!? :D )
ENHÖRNINGAR, MUFFINS OCH UTBYTESSTUDENTER TILL ALLA!
