no skwl
Inget skolatt idag.
Det är jobbigt.
Men jag har fått ceriserosa tabletter som ska hjälpa.
Och så dricker jag Gatorade.
igår då?
Vi åkte dit hela familjen+en tvåårig söt liten JJ, som vi barnvakt:ade.
På Flying J såg vi först ett kort skådespel, några "cowboys", lite pangpang och sheriffande och så.
Efter det gick Jag och Veronica och kollade i souvenirshoppen,
spelar flöjt och som har med mytologi och indianer att göra, eller något sånt) på.
Jag ska skriva ner en dröm jag har på ett litet papper, och lägga pappret
i asken. Varje kväll ska jag läsa lappen och tänka på vad jag har skrivit, innan jag somnar.
Jag ska ha min fina ask bredvid sängen när jag somnar och
till slut kommer jag drömma om min dröm! I sömnen lixom! Hehe.
Det stod i broschyren hur man ska göra. Jag tror faktiskt att det funkar, för
jag läste i en bok för några år sedan att om man tänker på samma
sak, länge varje kväll så drömmer man till slut om det man har tänk på varje kväll.
___________________________________________
När vi skulle äta blev vi tilldelade ett bord (C8, hehe) inne i...matbyggnaden.
300-400 personer skulle äta i samma "rum", en loge möblerad
med en massa långbord och bänkar. Mysigt! Vi åt bönor och kyckling och
det var hur gott som helst! Efter maten ropade någon på scenen upp mitt namn
och jag fick ställa mig upp så att alla kunde se...Den Svenska Utbytesstudenten...
Pinsamt.
Dom som jobbar på Flying J har ett country-western-aktigt band, och dom spelade
på scenen när vi åt. Jag gillar verkligen inte sån musik, men det var mysigt iallafall.
Jag tror aldrig att jag har hört någon spela banjo (förutom på film) förut.
Påvägen hem stannade vi vid en Shell-mack. Det kändes bra.
Skådespel.
Musik framme på scenen.
inte bäst, men
och spelat tetris nästan hela dagen. Och ja, jag har umgåtts med min värdafamilj LITELITE.
I skolan i fredags hade nästan alla blåa kläder (skolans "egna" färg),
alla killar som spelar amerikansk fotboll hade sina matchtröjor på sig,
och folk gick runt och nynnade på hejarklacksramsor.
Under andra och tredje perioden, piano och fotoletkionen, samlades
HELA SKOLAN (känns som att vi har ganska många elever...)
kören, orkestern och dansarna var där, och alla fotbollsspelare. Alla var
helt galna. Alla peppade inför kvällens match. Det är tydligen nåt man gör varje månad,
så nästa gång ska jag vara förberedd och ha kameran med så att jag kan visa!
På kvällen åkte jag och Veronica till matchen och kollade..på allt.
Vid tiotiden var spelet slut och vi åkte till IHOP med stora delar av orkestern.
Det var kul.
Hehe.
En del av orkestern ("Bandet").
Snygga hehehhehe.
Läktaren. Klockan var ungefär 21.00 här, det var kolsvart ute och 30grader varmt.
PS. VI VANN.
Positiva Alma!
han är jättejätteduktig. Och han berättar en massa onödiga roliga saker hela tiden.
Typ hur man ska göra för att lyckas få en bra bild av Amerikas president. Han
OCH JA, jag är seriös.
Jag, som alltid har avskytt historialektionerna i skolan,
jag, som har velat slippa läsa språk i skolan enda sedan engelskalektionerna i
fyran..ännu värre med franskan några år senare.
Jag älskar Amerikansk historia-lektionerna, och tyskalektionerna.
Kanske beror det på att mina lärare är awesome. Kanske
för att de andra eleverna i de klasserna är trevligare och gulligare än de i engelskaklassen.
Dom hjälper mig när jag inte fattar, hämtar mina böcker åt mig utan att
jag ens har bett dem och p r a t a r m e d m i g, och svarar när jag frågar dom saker.
Önskar att alla klasser var som dem.
På onsdagar händer detta: JAG SLIPPER MATTELEKTIONEN OCH FÅR
GÅ PÅ KINAMATSBUFFÉ ISTÄLLET. Inte överdrivet gott dock. Och jag
måste närvara på hela Rotarymötet, som är jättetråkigt. Men, jag slipper
att sitta i ett trångt varmt syrefattigt klassrum med 30 andra elever
och mäta hur långt det är från punkt A till punkt B med linjal (4cm).
På torsdagar har jag samma schema som på tisdagar, alltså är
lektionerna superduper då med.
(Tyvärr suger NM-historian som 1000an. Men det är bara att stå ut.)
På fredagar har jag alla ämnen, men varje lektion varar bara 45 minuter!
PLUS ATT DET ÄR HELG EFTER SKOLAN. Men jag tyckte att det var så självklart
så jag tänkte inte nämna det. Men nu gör jag det ändå. Ju.
HEHEHHEHEHHEonsdagimorgonmattemattematte. Eller inte.
fa(s)t food
Och jag sprang.
Var ute i nästan en timme.
WOW.
I så fall kanske jag kan fixa att inte gå upp alltför mycket i vikt.
Usch. Jag fasar inför den dagen då mina jeans inte längre passar.
(Jag har med mig ett par så att jag ska kunna mäta..heheheh)
Och att äta de mindre sockrade flingorna, istället för dom regnbågsfärgade som
är sötare än godis, på morgonen. Snabbmat är såklart det värsta. Men det är
inte så lätt när det är det enda man äter här...
JAG GÖR MITT BÄSTA. Så snälla, mobba inte ut mig när
jag kommer tillbaka bara för att jag ser ut som en hamburgare (VA?). Snälla.
förresten
parfym
(Jag ska inte använda det mer och inteinteinte tvätta det)
sunrise, sunrise, looks like morning in your eyes.
Så himla fin. Jag tänker på min farmor varje gång jag hör den.
Och jag tänker på låten varje gång jag ser en fin soluppgång, som denna till exempel:
(Solen går upp vid sex-halv sju ungefär)
och såhär ser det ut 12 timmar senare. Utsikten är fin här.
Istället för flugor.
I'm a rocket baby!
osorterade tankar
utan att jag har haft lösgodis och stört mig
på att det inte går nåt bra på TV fredagskvällar.
ÅÅÅH familjemys, skulle kunna ge vad som helst för det nu.
Det när något som inte verkar existera i det här landet.
Inte för att jag skulle behöva en onyttig kväll, det är
nog det sista min kropp vill ha. Men ändå, åååååååh lösgodis och
familjemys. Jag har kommit hem, gjort läxor, plockat lite på
mitt rum, vilat en kort stund, kollat runt lite på intärnäättttt,
ätit kvällsmat med familjen som äntligen har kommit
ut ur sina rum, pratat lite med mina värdföräldrar
och gått upp på mitt rum för att lyssna på musik,
bläddra och klottra lite i dagboken, extrakolla skolgrejer
inför morgondagen och sovit, varje dag denna veckan. (PUH, lång lista.)
Tänk om det fanns något sätt så att jag kunde vara här på dagarna,
men vara hemma i Sverige på kvällarna och nätterna, typ sova hemma, åh.
Eller om ni kunde komma hit. Ingenting är som hemma, alls. Jag saknar
allt från GBglass och godare coca cola till svenska TVprogram, p3 och min familj.
Ja, jag saknar just DIG med.
Men det finns, som sagt, mycket här som jag gillar bättre här än hemma.
(Jag kan bara inte komma på något nu, hehe)
Så tro inte att jag inte trivs, för det gör jag!
(Äh, jag skojar bara. Jag kommer visst på saker jag gillar här MYCKETMYCKET!
Jag gillar t.ex. pecanträdsodlingarna,
de är fina och finns inte hemma. Och jag gillar de
låga priserna på..allt. Och jag gillar att nästan alla
mina lärare säger att de är emot läxor....)
#3
In my dreams, I'm there
I always hoped that I'd learn how to fly
In my dreams, I'm there
Fate always loses hope
Like electric sparks in my heart
Fate always loses hope
Now be a good girl and do what you're told
If you tell me to jump, then I'll die
In my dreams, I'm there
I always hoped that I'd learn how to fly
In my dreams, I'm there
I leave my memoirs in blood on the floor of my fears with the nurse on the steps
I'm only going where you'll be someday, so don't say "Rest in peace" in your prayers
Fate always loses hope
Like electric sparks in my heart
Fate always loses hope
Now be a good girl and do what you're told
I hold you
Remember me
I hold you
Never pretend for me
Saade. Idag är det torsdag.
AAAAAAA
Jag hade 8 fel, och jag hann inte ens fylla i de sista 7 frågorna (därav 7 av felen, ja ni förstår).
Den som hade näst bäst i klassen hade över 15 fel. Detta kanske inte blir såå hemskt och pluggigt
som jag trodde att det skulle bli. MEEN Nu måsta jag skriva en uppsats, hejdå...
Tisdag.
men inte lika lost som igår. Idag hittade jag till och
med från historian till tyskaklassrummet. SJÄLV! Ni ska
bara veta hur stolt jag är över att ha lyckats med det.
andra elever, som skulle vara helt sjukt grymma på piano. Så
där så att jag skulle känna mig kass och dålig liksom. Men jag
peppade mig själv inför pianoklassen i bilen på väg till skolan i
med någon annan, det gör inget om du är sämst i gruppen, bara
du kommer dit och gör ditt bästa." Och annat såntdär lärar-tjafs, ni vet.
Pianogruppen bestod av mig, två tjejer som hade spelat piano
i ungefär ett år, när de var åtta eller nåt, och typ 25 andra elever
som i princip aldrig hade rört vid ett piano förut. Jag satt bredvid
Chance, Veronica och Alex's kompis, och tittade på när piano-
läraren Mrs. Olson desperat försökte förklara hur man hittar ett
"C" på ett piano. Hon fick låna de noter som jag hade tagit med mig
(duktigflicka, ja) så att hon ska kunna fastställa ungefär var
jag ligger och vad jag ska få börja spela i övermorgon. YAY!
Inte för att jag ska bli skrytig nu eller så, men äntligen en klass
där jag inte behöver känna mig sämst och efterbliven!
Jag har saknat piano, och ändå har jag bara varit utan det i två
veckor. Saknar ridningen också. Och såklart minst484 saker till.
Men det finns saker som jag gillar mer här än i Sverige med, såklart.
** Jag har inte så mycket att berätta om New Mexico-historian.
Typ hela (jag skojar inte) 90minuterslektionen gick åt till onödigt
prat. 5-10 minuter gick åt till att få papper från läraren med listor
på regler, och saker vi behöver ha med oss nästa gång. Resten av
lektionen pratade läraren om sina barn. Jag vet nu i princip allt om
hans vardagsliv. Han kör hem så fort han kan på fredagen för att
träffa sin fru och sina barn, efter som de bor i olika städer då de
arbetar. Han nattar alla sina barn, utom den äldsta pojken som
döptes efter en baseballspelare, utan mammans vetskap BLABLABLA.
*** När läraren hade gått igenom information i 45 minuter av
lektionen och var helt färdig hade vi fortfarande 45minuter att
fördriva i det syrefattiga illaluktande lilla rummet (VARFÖR kan
vi inte bara få gå?!). Han frågade om vi hade några elever i klassen
som var nya och en tjej räckte upp handen och sa att hon var
från Texas eller nåt. Jag räckte upp handen och sa att jag kommer
från Sverige. Min lärare blev typ galen och ville veta allt om..mig.
"Let's talk about you now, Miss Sweden. You are the most interesting
person in this class. Do you like skiing? Is this hot to you? Do you
eat a lot of fish in Sweden?" Ni vet, standardfrågorna. Får svara
på samma frågor hela tiden. Och berätta när jag kom hit också.
Men ja, resterande 45minuter handlade om mig. Jag fick svara på
frågor och berätta om maten och vädret och om tåg och allt möjligt.
Och ja, mitt nya smeknamn är Miss Sweden. Tur att man går med
olika elever i alla olika klasser, liksom. Att bli kallad det tre gånger
i veckan kan jag nog stå ut med. Kanske.
**** Min tyskalärare heter Sharon, AKA Frau Bell och hon är en
sån käck tyskalärare som har tysk folkdräkt och hälsar på sina
elever på tyska i korridoren. Hon är gullig, jag gillar henne.
Lunchen var nog till och med värre än igår. "kyckling" och "potatismos".
Tur att man har fri tillgång till chokladmjölk i matsalen iallafall.
Flott!
Tur att jag åt så lite lunch, tror jag.
haj skewl
värdsyster, Veronica. Igårkväll bestämde jag mig för att
istället för att stå och vela i garderoben. Men imorse när
jag skulle dra på mig jeansen upptäckte jag att jylfen var helt trasig.
Men tydligen ligger jag väl i skuld på karmakontot eller något,
igenproppade av nya och gamla elever som precis fått sina nya
scheman och inte visste vart de skulle ta vägen.
Jag förstod inte mycket alls, vi skulle läsa en text och sedan
svara på frågor om det vi nyss läst. Till och med de andra
eleverna i klassen tyckte det var svårt, och engelska
är deras modersmål.. Lektionen varade i 90minuter.
När lektionen var slut pratade jag i någon minut med läraren,
Men det var fina bilder, han är riktigt riktigt duktig fotograf.
Jag tror att fotoklasserna kommer bli roliga, det är dom och
pianolektionerna jag ser fram emot mest.
Veronica kom återigen och hämtade mig efter att lektionen slutat.
(salladsblad med äpplen, ost och hallondressing..) Och sån där chokladmjölk
i ett litet litet mjölkpaket, ni vet. Det var iallafall mindre äckligt.
Efter lunchen hade jag en och en halv timmes lååång matte.
Geometri. Jag trodde att matten skulle vara ganska enkel
ändå. Siffror liksom, hur svårt kan det vara. Men man räknar
ju inte ens på samma sätt här. Man har nåt annat konstigt
system istället för paranteser, för att markera i vilken följd
man ska räkna ut saker och ting. Man har inte likadana knappar
på miniräknaren. ABC och sånt istället för /. AAAAAAAAAAAAHHHHHh.
Sista lektionen var kemi. Det var...eh.
Även om alla är klara med sina uppgifter och läraren inte har
något mer att säga så måste alla sitta kvar tills att klockan ringer.
Efter att kemiläraren Mr. Collins hade gått igenom allt viktigt han hade
att säga var vi tvungna att sitta kvar och småprata SLASH lyssna
på hans torra kemiskämt i 40minuter, tills klockan ringde.
Jag hade ju ingen att prata med, så jag valde att lyssna på läraren
och försöka se road ut. Men jag fattade inte ens alla skämten.
Kan inte alla grundämnen plus deras egenskaper, på engelska liksom.
Min handstil är som finast när jag utövar den i Paint.
Men ja, som ni (kanske inte) ser så har vi som mest 10minuters rast
mellan två lektioner. Då är det meningen att man ska gå på toaletten
och så, för man har bara tillåtelse att gå på toa 3ggr/termin.
bara olika ämnen som hör ihop med de olika perioderna,
och ALLA ska gå på toa samtidigt.
pennorpapperväskahjärna? check..?
Nininini!
nästansomhemma
fetonsdagen
.
SMART VA? jag vet redan nu att det inte kommer funka, eftersom all mat är mer eller mindre onyttig,
Ett ställe som heter IHOP.
redälKläder
Så jag kör på DAMDAMDAMDAM jeans! Eller nej, det är för varmt. Kjol och t-shirt. yayy.
lite av det som hänt hittills
kontaktperson, till slut flyttade in i det rum jag som är mitt i
bilder sen
rymd
okej, så detta skrevs i onsdags.
I SKRIVANDE STUND SITTER JAG PÅ FLYGPLATSEN OCH SMÅSPANAR PÅ ALLA SNYGGA PLYGPLANSCREW-MÄNNISKOR I DALLAS. KLOCKAN ÄR 18.39 HÄR OCH 01.42 I SVERIGE. (inlägget postades när jag hade internet, alltså inte i Dallas)
På onsdagen åkte jag, mamma, pappa, lillebrorharald och Demarree till Arlanda. Det tog (som jag minns det) ungefär sju timmar. Jag kunde inte sova i bilen, trots att jag knappt hade kunnat somna kvällen(natten) innan. När vi efter mångamånga timmars bilresa och irrande till slut hade hittat fram till hotellet som jag och en massa andra Rotaryutbytesstudenter skulle sova på, och deltagit på ett möte, skulle vi säga hejdå. I alla fall jag och min familj. Det var sorgligt, jag grät. Och mamma med… (till mammas försvar grät faktiskt typ ALLA mammor när dom sa hejdå till sina barn) Efter hejdå:et fika dusch peptalk med rumskamrat skulle jag försöka sova. Det gick inte så bra.
Jag var vaken hela natten (faktiskt. Första gången jag inte kunde sova ALLS PÅ RIKTIGT). Det konstiga var att jag inte låg vaken och tänkte på att jag inte kommer träffa mammapappamatildaharaldjohannaalicemalvahedvi-gkusinerfastrarmorbröderallaandrasläktingarmy på ett helt år, eller att jag snart kommer bo hemma hos olika familjer i USA som jag inte känner, utan på helt onödiga saker. Jag tänkte att jag borde ha städat mitt lilla akvarium bättre innan jag gav bort det till Harald, att jag kanske skulle kunna byta plats på två tavlor i mitt rum och så låg jag länge och funderade på vart man skulle kunna placera ett IKEAvaruhus om man nu skulle få för sig att bygga ett i Osby.
Morgonen därpå, alltså torsdag morgon, Radisson Blu Hotell (?)klockan 05.45 prick ringde min rumskamrat för natten Annas mobilalarm. Here comes the sun (dududu-du) blev låten jag fick på hjärnan den dagen (som fortfarande…pågår..för mig. Fastän det är fredag natt hemma.) Halv sju åt vi god frukostbuffé och kvart i sju tog jag INTE bussen till Arlanda som alla andra Rotaryungdomar eftersom bussen var full. Jag väntade i en kvart med Martin, Jessica och ledar-Junko. Som är vuxen, vilket är bra. Jajaja, vi kom till Arlanda, jag fick packa ur 3kg ur min överfulla väska, sen lyckades hela vår väldigt fina men ganska förvirrade lilla utbytesgrupp på 10pers ta sig till Chicago utan att tappa bort någon!
Flyget tog 9 timmar, och var en halvtimme försenat. Jag satt i mittgången och hade alltså 0 utsikt. Till vänster hade jag väldigt trevliga Petter (också Rotarystudent som ska bo i Colorado i ett år) och till höger hade jag en otrevlig tysk kille som vägrade lyda flygvärdinnorna. Jag såg Himlen är oskyldigt blå, Kalle och chokladfabriken och någon kort töntig men rolig skämtmusikalfilm. Sen spelade jag och Petter Tetris resten av vägen, GAANSKA MÅNGA TIMMAR ALLTSÅ.
I Chicago, när vi lyckats samla ihop truppen igen efter att en del…tappats bort…, delade vi på oss igen. Jag tog flyget ensam mot Dallas och Here we are!
PS1 Och JA! Typ alla i Dallas har cowboyhatt. I alla fall ungefär 8/10 av de gubbarna som jobbar ute på landningsbanorna har det. (extremt noggrann och professionellt utförd vetenskaplig undersökning av mig)
PS2 Alla ler när man tittar på dom här. Sött. Kanske för att jag ser väldigt svensk ut. Blond, blåögd och Rotarykavaj med Sverigepins och Sverigeflaggor. Kanske därför. Eh.
händer detta?!
Måste försöka sova, vilket kommer bli sjukt svårt....
Imorgon åker jag till USA. WHAAAAAAT, på riktigt?! Ja, jag tror det.